Satt och pratade i telefon på pendeln i morse och tittade samtidigt ut genom fönstret. En kvinna kliver på tåget och vill sitta bredvid mig men först behöver jag flytta min väska, problemet var bara att jag helt ärligt inte såg eller hörde henne. Helt ärligt.
Men till slut gjorde hon sig hörd genom att nästan skrika "Men HALLÅ!!"

"Men hallå själv du" borde jag ha sagt, men det kommet man ju alltid på i efterhand.

Varför är det alltid så, att man kommer på EFTERÅT vad man borde ha sagt??
En rejäl tillbaka-kaka bara!

Bild lånad från google.