Något ni kanske inte visste om mig, som också är onödig fakta, är att jag älskar att ligga på golvet emellanåt.
Finns det någonting skönare när man är proppmätt efter en mastig måltid än att lägga sig på golvet? Eller varför inte bara ta en kort paus från pluggandet och sträcka ut sig på golvet?

När jag var yngre satt vi ofta på golvet i mormor och morfars stora kök, den härliga golvvärmen gjorde det lite extra bekvämt och det bästa av allt var när hela släkten var samlad.
Då kunde vi allihopa sitta där med ryggarna lutandes mot skåpen och prata i timmar, och några som gillade det lite extra var förstås hundarna.
Det handlade inte om att vi inte fick plats vid bordet allihopa, det var bara så mysigt att sitta på golvet.

Hos mamma och pappa betydde det en annan sak att sitta på golvet för en del av hundarna som levde förr.
Det var nämligen då startskottet för mattkampen började! Så fort middagen var avklarad och någon av oss la sig på golvet sprang hundarna fram och hade dragkamp om en matta. De kunde hålla på länge och hade egna taktiker som de alltid körde på, en kopplade grepp runt mattan med framtassarna och munnen samtidigt som bakbenen var brett isär som stöd. Och en annan ryckte, slet och försökte snurra mattan i cirklar.

Det tråkiga med att ligga på golvet nu för tiden är ju faktiskt att det inte kommer någon hund och pussar en i ansiktet, för vi har ju ingen (än), jag och min sambo.