Klockan är nu snart elva, vad gör jag uppe?
Jo, jag sitter på toalettlocket och spretar med tårna eftersom jag just målat tånaglarna. Hur dum får man vara som gör det precis innan läggdags??
Passar samtidigt på att stirra på tvättmaskinen som aldrig tycks bli klar, varför kan den inte bara stanna så jag kan få slänga in allt i torktumlaren?

Jag är inte så bitter som jag låter, jag lovar.
Ärligt talat är det tröttheten och perfektionismen som tär, men det blir bättre efter en natts sömn. Jag beslutade att skriva en sammanfattning av en artikel för hand tidigare idag, och min egen perfektionism gjorde att jag aldrig kunde sluta granska texten. Låt oss kort och gott säga att det tog lååååång tid. När sammanfattningen var klar och jag hade skrivit sex hela sidor tyckte jag att min handstil var för slarvig och att texten var dåligt uppbyggd. Vad tror ni jag gjorde då? Jo, jag skrev om allt! Bara för att jag inte tålde de slarvigt skrivna orden.

När klockan var halv nio var jag äntligen klar, men eftersom jag hade lovat mig själv att städa idag så var det bara att ta fram hink och trasa. Från halv nio till tio sprang jag som ett yrväder runt, upp för trappan, ner för trappan. Hit och dit!

Till sist slog det mig, när magen gav ifrån sig ett högt kurr, att jag glömt att äta middag!!!
Stopp!!' har jag lust att säga till mig själv. Vart kommer den här obalansen och dumheten att "bara för sakens skull" skriva om sex jäkla sidor för hand och inte äta någon middag ifrån?

Jag vill ha min dag uppstaplad, med samma rutiner morgon och kväll, men kanske är det så att skolan rubbat mitt "normala" sätt att leva på.
Kanske är jag bara så ovan med alla halvdagar, heldagar och "lediga" studiedagar att jag blir lite ur balans. Kanske.

I morgon är i alla fall en speciell dag, på många sätt, kanske är det också därför jag irrar runt som en halshuggen tupp.