Idag hade jag min första praktikdag på Danderyds sjukhus, på röntgenavdelningen. Hela dagen var så sjukt rolig och eftermiddagen gick så fort att jag knappt hann med att tänka.
Konstigt nog hade jag otroligt mycket energi när jag kom hem, trots att jag gick upp klockan fem i morse, var på sjukhuset innan halv åtta, slutade fyra och var hemma efter fem. Dessutom malde jag runt som en duracell-kanin så fort jag kom innanför dörren, förberedde lite till middagen, slängde in en maskin tvätt m.m. innan jag krängde på mig löparkläderna.

Jag har inte sprungit på flera månader, bara gått en massa, men så fort jag satte igång musiken i hörlurarna vaknade mina ben till liv och sprang. Jag sprang och kände på en gång hur lycklig kroppen blev, det var som om jag suttit instängd i en låda i hundra år för att sedan bli utsläppt och känna frihet. Det låter ju otroligt överdrivet, jag vet, men jag lovar att det var den känslan jag fick.
Min taktik var att jogga lugnt och försiktigt, men så blev det inte! Jag fick en otrolig kick och kunde inte göra annat än att låta kroppen styra vilket ledde till att jag sprang snabbare och snabbare. Jag spurtade det snabbaste jag kunde med långa löpsteg, precis som jag gjorde förr i tiden, i säkert två-tre kilometer. Vilket är otroligt långt, enligt mig! Jag hade satt upp mål längs vägen och jag klarade dom alla. När jag kom hem var jag så lycklig och ruset bara höll i sig, så jag passade på att göra 55 armhävningar och lika många sit-up's. Gissa om jag var och ÄR stolt över mig själv? GALET!