Min farmor värnade om namnsdagar nästan mer än om födelsedagar när hon levde. Jag vet inte om det är något gammaldags det där, att namnsdagar skulle firas och uppmärksammas nästan som en födelsedag.
Hur som helst älskade jag alla namnsdagstillställningar både som liten och stor, det var ett tillfälle att träffs hela familjen (och även att äta alla underbara kakor som farmor bakat).

Idag har jag namnsdag! Det är Amanda och Rasmus i almanackan.
Jag är väldigt glad för mitt namn och eftersom jag är lite besatt av "betydelsen" av alla namn kan jag inte låta bli att gilla det ännu mer.
Amanda betyder nämligen - Hon som bör älskas, den älskvärda, värd att älska.
På 90-talet var Amanda ett av de största modenamnen.

När jag fick min IPad, för ungefär ett år sedan, var 'Värd att älska' ingraverat på baksidan. Gulligt va?