Den låånga historian om...

Den långa historien om.... mitt knä! ;)

Jag lärde mig åka skridskor och inlines fort som liten, och varje vinter och sommar övade jag. Jag blev inget proffs men för att vara relativt självlärd så var jag bra, bra på att hålla balansen, stanna, och svänga snävt och tvärt om så behövdes. Men sedan sommaren 2007 har jag knappt rört en skridsko eller stått på ett par inlines, trots att jag tycker det är jättekul och bra träning.

Den sommaren åkte jag inlines en kväll, som vanligt, men fick grus mellan hjulen och det tog tvärstopp! Jag ramlade och skrapade upp mer än halva högerbenet på utsidan och slog i knät rejält. Det såg ut som om någon rispat knät med en gaffel, hårt och djupt och det blödde fruktansvärt mycket. Yttersidan på benet var som ett stort köttsår, vätskande och blödande, och själva skon hade rivits upp och gått sönder! Det var en stor skada för mig, jättestor, och fortfarande min största kroppsliga skada.

Det gick inte att tvätta såret när jag kom hem för smärtan var för stor när vattnet nuddade benet, så dagen efter åkte jag till sjukhuset och fick benet rengjort där. De pumpade i mig smärtstillande innan, spruta efter spruta gav dom mig eftersom det gjorde så ont. Det var asfalt i det stora köttsåret sa dom och helst hade dom velat skrapa med en rotborste för att få bort det, men istället tog dom en tandborstliknande pryl och skrubbade. Det gjorde sååå ont! Efteråt kräktes jag som ett djur, hela kvällen tills jag somnade.

Detta var innan midsommar det året och jag skulle åka på festival två dagar senare och därefter direkt utomlands en vecka. Jag var tvungen att få benet omlagt varje dag och jag fick absolut inte bada med såret.
Läkaren sa dessutom att om jag ville minska risken för pigment-förändringar i huden så skulle jag ha benet täckt från sol även när allt hade läkt.
Jag gjorde faktiskt som han sa även om det var skittrist med ett bandage runt benet hela sommaren.

Idag syns det nästan inte men det känns desto mer.
Efter skadan fick jag en massa knäproblem som gör att hela knät värker så fort jag tränar kör bil (i en viss position) och när jag till exempel åker skidor och sitter i en lift (ja, det låter knäppt).
Röntgen och magnetröntgen visade ingenting då när jag kollade upp för ett par år sedan, så då struntade jag i det.

Eftersom jag inte tränat så mycket på ett tag nu så har jag inte heller känt något i knät, men nu när jag är igång igen så fick jag till och med rota fram ett knäskydd. Det hjälper oftast i början men efter mycket träning knappt alls...





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0