Gick en långpromenad med Harry för en stund sedan. När han skuttar, springer och leker blir jag så glad i hjärtat. När man har gått en bit av promenaden är huvudet rensat på tankar och all glädje kan då sugs in. Då kommer man hem som en ny människa. Ibland behöver åtminstone jag en stund för mig själv... Kan inte ni också känna så ibland?