Tidigare idag var jag lite deppig måste jag erkänna! Precis när jag släppt fram en och annan tår slår jag upp en sida i tidningen "Mitt i" och läser om en kvinna som blev överkörd av en lastbil förra året. Hennes vänsterben krossades och fick amputeras från knät, kvinnan fick också stora ärr på ryggen eftersom de var tvugna att ta en stor muskel därifrån och fästa i benet. Jag minns inte hennes ålder men skulle gissa på 26 någonting. Ung! Tidigare levde hon ett aktivt liv med flera täningspass i veckan, och nu kunde hon inte ens gå. Men... hon gav inte upp! Kvinnan bestämde sig för att inte hindras av att ett ben var borta och kämpade tills hon kunde gå igen. Nu kan hon träna och cykla igen med hjälp av en benprotes och hennes mål är nu att cykla Vättenrundan. Hon har minsann inte givit upp!

Så varför skulle jag göra det? Jag är frisk! Det är inte det minsta synd om mig på något vis! Jag har ett fantastiskt liv, och jag ska minsann inte ge upp!

Däremot unnade jag mig lite tröstshopping idag när jag ändå var lite nere ;) haha

*

*

*

*

/Mandy