I will not succeed if I'm not ready to try

Feg, men nyfiken.
Bekväm, men ambitiös.
Optemist, men kräsen.
*
*
*
Jag blir galen på mig själv.
*
*
*
Hej förresten.
Jag har återigen varit en dålig bloggare - har bloggat alldeles för sällan...
Just nu sitter jag i sängen ute i sommarstugan och ser havet genom altandörren. Det är en vacker kväll, den vackraste på länge. Jag älskar skärgården, det är den härligaste platsen jag vet. Faktum är att det är den enda plats där jag kan tänka klart. När jag var yngre satt jag ofta på en sten i vattnet och stirrade ut... lång bort i fjärran... kände vågorna mot mina fötter och brisen i mitt hår...
Jag slutade med denna terapi, som man faktiskt kan kalla det, för något år sedan, kanske två. Inte för att det slutade fungera, snarare för att jag glömde bort att jag kunde. Nu, alldeles nyss kom jag på det... Nu när jag har ett otroligt svårt beslut att fatta kom jag på att jag måste besöka min tankeplats och paradis igen.
*
Det är ju dags att svara till högskolorna nu, tacka Ja eller Nej till sin plats. Jag kom in på mitt andrahandsval men som reserv på mitt förstahansval. Och jag tror nämligen att om jag svarar till Studeras hemsida att jag vill ha kvar min reservplats så tror jag också att jag kommer in, för så långt fram i listan är jag. Det kanske låter konstigt men... detta gör mig kluven. Jag vill läsa båda utbildningarna, men det finns för- och nackdelar med dem båda. Den ena låser mig vid ETT yrke, som man i och för sig kan specialicera sig i. Och även arbera med på olika sätt.
Och den anra är en utbildning jag gärna vill gå, men som jag tvivlar på att jag klarar. Det som är svårt är....Engelskan. Det är mycket, riktigt mycket, som är på engelska under utbildningens gång och jag vet inte om jag klarar det. För så BRA är jag inte... Jag är inte värdelös, men nästan känns det som... Så jag tvivlar eftersom jag inte vill ge mig in på något som jag inte klarar (igen).
*
Jag blir tokig... hur ska jag lyckas bestämma mig.
Ska jag gå den utbildning jag helst vill - och slita arslet av mig dag och natt för att lyckas?
Eller ska jag gå den utbildning jag tror med all säkerhet att jag klarar - men då känna innerst inne att jag bara "nöjt mig" .. på något vis...
*
*
*
Jag kommer hur som helst INTE lyckas med något utav det - om jag inte är redo att försöka!
*
*
*
/Mandy


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0