Hej hej

Uuunderbart väder idag va? ;)
Jag började dock dagen lite annorlunda med att faktiskt försova mig. Ja, ni hörde rätt. Jag som aldrig försover mig måste ha stängt av klockan i sömnen och sovit vidare. Som tur var fick jag ett sms som jag av någon anledning vaknade av och när jag då kollade på klockan insåg jag att jag endast hade en kvart på mig innan jag var tvungen att springa till tuben. Man skulle ju kunna tycka att en kvart är mycket i detta fall, men eftersom jag skulle iväg till skolan och träna så ville jag äta en ordentlig frukost innan.

På torsdagar leder ju jag och Vladimir en fyslektion som heter OS-fys. Vet inte om jag skrivit så mycket om det tidigare, men hur som helst har vi haft en timmes lektion varje torsdag sedan vi började trean (med några undantag då vi gjort andra saker med skolan, varit lediga osv). Namnet kanske egentligen inte passa till den typen av träning som vi håller på med, men namnvalet är en annan historia som är mindre intressant. På OS-fysen tränar vi ganska hårt, vi löper och klättrar upp för branta berg och sluttningar, gör styrkeövningar med varandra på ryggen och när vi springer brukar vi ta oss fram i form av jägarmarch (stavas det så?). Detta är bara en liiten liiten del av vad vi gör.
Idag skulle vi springa en mil. Inte så farlig egentligen men som jag kanske nämnt tidigare så har jag problem med knät sedan 2007 då jag ramlade på det, och att då springa en mil på ett stenhårt underlag gör förstås att mitt knä strejkar. Jag får pissont i hela knät och måste stundtals bryta och gå ett tag... Dåligt!!! Det är faktiskt ganska trist att det blir så där, att jag får ont, för även om min kondition är bra och jag har ork kvar så kan jag inte springa just för att jag har ont. Och om jag då går eller springer sakta så får jag ju en dålig tid. Skulle bara knät sluta göra ont så skulle jag kunna förbättra min tid på minst 10-15 minuter. Det är mycket!

Det där bandaget fick jag ha på mig hela sommaren
2007. Började med att åka till Hultsfred och då var skadan
forfarande ny, så sjukvårdarna på plats fick lägga om bandaget varje
dag. De var nästan glada att de fick ta hand om en riktig skada istället
för alla skavsår och fylleskador som annars strömmade in till sjukvårtstältet.
Därefter åkte jag till Spanien och firade midsommar. Kul att inte kunna sola benet
ordentligt på grund av bandaget. Och sämst av allt. Kul att inte kunna bada.
Är det inte skit att inte kunna bada när man är utomlands och det är
steekhett? Hur som helst ser det bra ut nu i alla fall. Jag har
ett litet ärr bara. Men det syns knappt som tur är.


/Mandy